tjing kosmonauter

en dag av misströstan...

2010-02-04T03:29:00.000-08:00

om en stund skall jag dra o skotta lite snö o passera banken. låter som monopol o är väl nästan det egentligen..fick till livs i tidningen hur mycket bättre allt har blivit med alliansens politik och ett motlägg av lo ordförande som påpeka att allt blivit sämre. tja, om jag skall ha en åsikt om det kan jag konstatera att min morsa har en en löjlig pension efter ett arbetsliv o är beroende av bostadsbidrag, jag själv accepteras inte av a kassan för dom fått för sig att jag varit egen företagare. jag jobba som self employed i england. vi har inte den arbetsformen i sverige. i korthet går den ut på att du betalar social avgifter o skatt själv. du kan till o med ha anställda. men du är fortfarande anställd av din uppdragsgivare. en direkt översättning blir ju själv anställd..detta fatta inte a kassan. även om jag nu talade med en människa som enl egen utsago var expert på eu..

jag filosoferar vidare i texten. kan konstatera att arbetsmarknaden inte direkt sjuder för tillfället i alla fall.

jag stack från england i all hast kan man säga, det var inte mycket jag fick med mig från där jag bodde. har ingen ambition att återvända heller i nuläget. lönerna var låga, ont om jobb var det och en helt annan mentalitet än vad jag är van vid. jag jobba ett par månader i london o åkte tåg o tunnelbana varje dag i flera timmar. londons tunnelbana förmedlar sex miljoner resenärer varje dag inom london. det var människor överallt, det var som att det inte gick att värja sig mot alla människor som svärma runt en som en myrstack som fått tokspel. kunde aldrig vänja mig vid det..det fanns mycket annat som var hemskt trevligt oxå naturligtvis..men kunde konstatera att london var dyrt, mycket dyrt. men människorna var i gemen mycket trevliga och artiga.

mycket har ändrat sig i england mot hur det var förr när jag åkte dit. läste ngn stans att 50 pubar i veckan stängdes...det är nämligen så att ölen är väldigt billig på snabbköpen, typ 20 flaskor för 7 pund. för det beloppet får du två max tre öl på puben om du lägger till lite..det gör att pubnäringen går på knäna. folk sitter hemma o dricker..den sociala knutpunkten som en pub är upphör att fungera. för det är ju inte alla pubar som ligger i centrum så att säga. för tjugo år sen åkte jag igenom ett ställe som heter oundlee där det enl uppgift bodde 5000 människor. dom hade 99 pubar. tämligen övertygad om att dom inte har det idag.

till skillnad mot oss deltar england i ett krig mot talibanerna i afghanistan. det rådde politisk enighet om att skicka soldater dit i det engelska parlamentet när beslutet togs. då håller dom terrorismen utanför england. sen dess har ca 250 män o kvinnor fått satt livet till. varje vecka landar plan med nya dödsoffer. till skillnad mot oss och oavsett vad man har för åsikt hedrar alla de döda. kistorna transporteras genom byn där flygbasen ligger o vägarna kantas av bybor o andra som lägger ned vad dom nu har för händer och tar av ev huvudbonad o är tysta. engelsmän hedrar sina döda från de krig de har deltagit i. de har en speciell dag för det. de äldsta överlevande från första världskriget dog alla tre under 2009. men två av dem la ner krans o blommor vid denna dag. den tredje gjorde det från sjuksängen..de var alla väl över 100 år.

o trots mot vad man kan tro, dessa män var inte några hökar eller krigsivrare, en av dem var uttalad pacifist till o med. men som han sa, han ville med sin närvaro hedra de döda, engelsmän såväl som tyskar för det offer de gjort för sitt land. någon måste minnas dem som han sa, för deras offer var meningslöst, det kriget var meningslöst. men som män o människor förtjänar de respekt från oss andra.

jag kan inte förstå själv varför england är aktivt i afganistan konflikten, men kanske är det så enkelt att lämnar vi dessa människor åt sitt öde att ha ihjäl sig själva o andra är det mer skadligt? fanatikerna är inte begränsade av några moraliska eller etiska normer. är du otrogen är du inte värd vatten o de som faller i strid mot de otrogna är garanterad en plats i allahs trädgård. och jämfört med hur dom lever sina liv måste det ju vara oerhört praktiskt..när jag har tröttnat på svält o umbäranden så kan jag bli en mujahedin o spränga ngn i luften? spelar ju ingen roll vem det är om denne eller de räknas som fiende till islam...jag kommer till himlen efter som jag har gjort en gudi behaglig gärning.

vi tar stora ord i vår mun imellanåt här i sverige..sanningen är kanske att andra nationers människor dör i demokratins namn o vi skördar frukterna av det? är en moralisk frågeställning som jag grunnar på ibland...

Hole - Celebrity Skin

2010-01-26T03:57:00.001-08:00

en av mina favorit låtar...courtney love är väl ingen renlevnadsmänniska precis, och kanske var en bidragande orsak till kurt cobains självmord vad vet jag? men hon har en massa attityd o en ge fan i allt mentalitet som är tilltalande. sen har hon självklart en massa problem som är drog relaterade...

The Band - The Night They Drove Old Dixie Down

2010-01-26T03:16:00.001-08:00

Virgil Caine is the name, and I served on the Danville train,
Til Stoneman's cavalry came and tore up the tracks again.
In the winter of '65, We were hungry, just barely alive.
By May tenth, Richmond had fell, it's a time I remember, oh so well,

The Night They Drove Old Dixie Down, when all the bells were ringing,
The Night They Drove Old Dixie Down, and all the people were singin'. They went,
Na, Na, Na, Na, Na, Na, Na, Na,
Na, Na, Na, Na, Na, Na,
Na, Na, Na,

Back with my wife in Tennessee, When one day she called to me,
Said "Virgil, quick, come and see, there goes the Robert E. Lee!"
Now I don't mind choppin' wood, and I don't care if the money's no good.
Ya take what ya need and ya leave the rest,
But they should never have taken the very best.

The Night They Drove Old Dixie Down, when all the bells were ringing,
The Night They Drove Old Dixie Down, and all the people were singin'. They went,
Na, Na, Na, Na, Na, Na, Na, Na,
Na, Na, Na, Na, Na, Na,
Na, Na, Na,

Like my father before me, I will work the land,
And like my brother above me, who took a rebel stand.
He was just eighteen, proud and brave, But a Yankee laid him in his grave,
And I swear by the mud below my feet,
You can't raise a Caine back up when he's in defeat.

The Night They Drove Old Dixie Down, when all the bells were ringing,
The Night They Drove Old Dixie Down, and all the people were singin'. They went,
Na, Na, Na, Na, Na, Na, Na, Na,
Na, Na, Na, Na, Na, Na,
Na, Na, Na,

la med texten till denna klassiska låt från ett klassiskt band...lyssnar ni på texten så kanske ni berörs....jag hoppas det, det här är kvalitet!

Alabama Thunderpussy: Heathen

2010-01-25T04:00:00.001-08:00

överskriften betyder hedning på svenska. och lite grann så känner jag mig, som en hedning...jag tror inte på så mycket längre. jag har haft en förhoppning om människans inneboende godhet men den gav jag upp i unga år. vi kan inte ha en konfliktfri tillvaro, vi förgiftar vår planet och kan inte komma överens att göra ngt åt det. världens största demokrati vill diktera villkoren för andra, andra nationer har stormaktsambitioner. och jag själv kan inte bringa ordning i mitt liv heller....
saker o ting ser ganska mörkt ut i förlängningen...

jag umgås en del med min förra fru vilket i sig inte är onaturligt då vi har barn ihop. så här i efterhand kan jag förstå varför vi attraherades en gång, men jag märker oxå hur vi ständigt kränker varandra oavsiktligt eller medvetet. det är som det går med automatik på ngt vis. med kränkning menar inte jag att vi bråkar eller är elaka mot varandra utan dom där grejorna som blir. i vårt fall som ngn form av automatik...

hon är väldigt duktig som förälder måste jag säga. jag kommer aldrig att bli den super föräldern som har koll på hemläxor, aktiviteter o allt det där andra som får ett hem att fungera. de stora barnen bodde hos mig heltid från tonåren o uppåt. jag ställde krav att de skulle fixa sin egen verklighet i sina liv mycket på grund av att de mindre barnen tog den tid jag hade. men det funkade så länge vi bodde ihop, nu har de en egen verklighet. men jag funderade mycket o ofta över mina tillkortakommanden som människa o förälder o gör fortfarande. självkritikisk måste man vara tycker jag o dra lärdomar från de erfarenheter man har.

hedningar kallades vikingarna på den tiden det begav sig. själv har jag undrat om deras tillvaro inte var ganska organiserad. dom hade ett styrelse skick, dom hade en lag, dom hade en samhällsorganisation. och hade inte harald hårdråde förlorat slaget vid stamford bridge hade kanske europa sett annorlunda ut idag?

Madness-My Girl

2010-01-23T08:46:00.001-08:00

en av de engelska ska banden som lämnade ett avtryck i musikhistorien...jämte the specials and the selecters det bästa bandet från denna era i mitt tycke. låten då, tja en av dessa saker man kan relatera till...hur många ggr har man inte haft en isken tjej efter sig för att man har velat softa för sig själv eller med polarna...

"Holiday" By Green Day

2010-01-22T11:52:00.001-08:00

protest e bra...o protestera skulle vi göra mera. vi skulle helt enkelt vägra att stödja dessa sopprötter som förstör o ödelägger, vägra vara med i råttracet.
eller så tar man en öl till o skiter i de...vars ställde jag nu flaskan?

Cornelis Vreeswijk - Incestvisan

2010-01-21T08:10:00.001-08:00

på tal om att bli gammal o på tal om alla ens tillkortakommanden på den amorösa fronten. min mamma o pappa var gifta i alla år o det rör inte dom ifall ngn nu skulle dra en sådan slutsats. men som han säger ju i texten att det handlar om människans polygama natur.
cornelis var en poet o en samhällskritiker i mina ögon, med obändig träffsäkerhet o en känsla för det svenska språket som vida överträffade infödda skaldade han. han var nämligen immigrerad till sverige....skulle ju alla främlingsfientliga o rashatare ta till sig. framför allt tillhör han sveriges national arv som jag ser det.
jag roas av vår mongama värdering som kolliderar med vår polygama natur....vi är en samling hycklare i allmänhet ibland.

jag har en hel del att röja upp i själv som jag har skjutit framför mig. arbetslöshet har den effekten på mig. varför göra detta nu, har ju all tid i världen. i morgon skall jag ju inte göra ngt typ....gör mig till viss del förbannad att jag är så slö o likgiltig, till viss del less. sen är ju inte allt roligt att ta itu med heller.
har nog en mycket klandervärd o låg moral/etik imellanåt. ambitionen är att ju att uppnå ett stadium av nåd men det verkar vara lika avlägset som sex packen till beachen 2010. blir så trött på mig själv....
kanske är mitt livs quest att som en osalig ande röja runt efter mitt paradis/eldorado eller eden....att uppnå det där vi människor hoppas på o strävar efter...det som benämns med lyckan. eller så är jag inte anpassad till den här tidsåldern med facebook o twitter, mobiltelefoner o uppkoppling. rejset i ytterfilen med plattan i mattan på jakt efter nästa upplevelse, nästa möte? ständigt nåbar, utan värderingar o moral...detta samhälle där mammon är den gudom vi alla tillber....o tjänar i vårt anletes svett o möda.
eller jag är bara knäpp, min monogama värdering är i kollision med min polygama natur...och härdsmältan är ett faktum.
herrekors, jag behöver en apfylla o få träda ur tiden...
innan nu ngn får för sig att detta är ngn form av självmord skall jag be att få hänvisa till en stripp med arne anka där han o krille krokodil träder ur tiden...har inget med självmord att göra utan med en tysk filosof o vetenskapsman, preussare som lade av med lsd när han var 80 enl uppgift. krille krokodils författarambitioner baseras på denne tysk...
jag gillade arne...på ett mycket träffsäkert sätt åskidligjordes våra tillkortakommanden som mäniskor o samhälle av denne cyniske o ironiske anka.
nu slutar jag här annars blir denna blogg en kilometer...o jag har en internet dejt med en pingla...eller två.

Jailbird Singers - Mördar-Anders (Sam Hall)

2010-01-19T04:32:00.001-08:00

ahhh...gamla minnen från svunna fylleslag.

Masters of War (Eddie Vedder Live at Bob Dylan Anniversary)

2010-01-18T06:56:00.001-08:00

oerhört stark låt med en väldigt duktig sångare. det är en bob dylan låt från början vietnam kriget var på tapeten då....men den är rykande aktuell nu oxå tyvärr....

huvaligen...

2010-01-18T04:02:00.000-08:00

dagens kosmonauter

för tillfället för jag ett lugnt o tillbaka lutat liv med världens bästa kvinna dvs mamma. jag är arbetslös just nu och har ärligt talat svårt att få ngt vettigt ut av min tillvaro. glor mest på tv o sitter inne. på så sätt sparar man pengar...jag har dock träffat lite kompisar o gjort en resa till småland för att hjälpa en pingla jag känner med att sätta upp armatur o dra el i hennes garage. lagom jobb, tycker sånt är roligt. hon stod för käk o bjöd på ett gäng pilsner så jag blev ngt på örat. mycket trevligt var det.

vi hade dock en diskussion om språk. hennes kamrater påtala att jag hade dialekt...varvid jag upplyste dem om att jag talar rikssvenska o dialekten stod dom för. det blev ett tvisteämne naturligtvis...men som jag sa, eftersom deras tal lät konstigt o udda var det naturligtvis som jag sa att det förhöll sig. eftersom jag är en fördomsfri o filosofisk människa vägde ju mina argument tungt...åtminstone hos mig.

tell me lies, tell me sweet little lies...det är en fleetwood mac låt. vi låter oss gärna luras om paketet är snyggt med röda rosetter typ. kritiskt granskande är svårt, vi vill ju så gärna tro. politiker misstror jag däremot av ren vana...och framför allt konservativa o centerpartister. ibland verkar det som folk inte kommer ihåg eller vill veta. höger regeringen kommenderade ut ridande poliser med sablar för att slå ner hungerkravallerna 1912 eller skotten i ådalen -31. vanligt folk har dött o farit väldigt illa i kampen för drägliga livsvillkor. nu skall dödssjuka o döende ställas till arbetsmarknadens förfogande. det har resulterat i självmord o psykisk ohälsa. som en snubbe sa, det är de svagaste i samhället utan röst som får ta stryk i marknadsekonomins namn. allt skulle bli toppen om bara marknaden fick ta över var ledordet för ett antal år sen.

jag har bott i england ett par år. där finns det inga starka fackföreningar, inga avtal eller ngt sånt. staten håller i arbetslagstiftningen o skyddet, finns en lägsta lön som är 6,50 pund ungefär. lönerna är i mina ögon låga, kostnaderna för bostäder är höga. maten är dock billigare med ett större urval. men eftersom du betalar så oerhört mycket för att bo jämnas det ut. folk saknar tänder i käften eftersom tandläkare är dyrt o ingen försäkring finns. finns oerhört mycket som är bra och fint i england, men det finns en massa saker som jag inte vill ha hit.

jag ser på mitt land med andra ögon nuförtiden. har förstått att i framtiden lär vi inte längre söka jobb där vi bor...knappt inom sverige heller. vi lär söka inom hela eu. vi kommer att ta oss dit som jobben finns. i england fanns en oerhörd mängd med polacker o andra eu medborgare som arbetade där. sen fanns det även en massa människor illegalt invandrade med som hankade sig fram. jag tror den utvecklingen kommer att vara norm i framtiden. jag kanske kommer att få åka till bonn eller ballyshannon för att hälsa på mina barnbarn. fortsättning lär följa....

i was a sailor i was lost at sea...första versen i en låt som heter before love came to town. vem framför den? en blues legend naturligtvis men med en mycket välkänd grupp. vad heter gruppen? jag bjuder på en fika om du kan....

Not fair - Lily Allen lyrics

2010-01-17T12:28:00.001-08:00

apropå killars tillkortakommanden i sänghalmen...hon sjunger om ngn av sina ex....i england spekulerades om vem det var...

Cream - Rollin' and Tumblin'

2010-01-17T12:12:00.001-08:00

if the rivers were whiskey......

Easy Rider - Smith - The Weight

2010-01-17T11:05:00.001-08:00

fattar du eller.....

The Band - The Night They Drove Old Dixie Down

2010-01-17T10:59:00.001-08:00

en klassiker

Matchbox - Buzz Buzz didle it

2010-01-17T10:42:00.001-08:00

apropå.......

nystart?

2009-12-27T08:09:00.000-08:00

dagens medborgare

jag går här i lgh o filosoferar. arbetslöshet är inte roligt precis. har väl i denna stund inte riktigt kommit underfund med vad det skall skrivas om heller, var år o dag sen jag bloggade. så jag skiter i det idag tror jag...
eftersom jag är körd på blues skall jag väl oxå tillägga att döden är ingen trött gammal man....
det är min nyligen avlidne far med foten på sins fars gravsten. tyckte att det var på sitt vis träffande....

dagens medborgare

2007-11-11T05:01:00.000-08:00

en mycket lat o tillbakadragen dag...har bytt dammsugarpåse, sanerat lgh o slöat. skall bort till farsan efter simskolan o käka tårta....

relationsteori......

2007-09-16T03:50:00.000-07:00

jag tillbringa en dag på liseberg med en hög småbarn igår...det var en del folk, väldigt rörigt o tålamodskrävande. kollade lite på det äkta paret o deras syster som var med....allt eftersom eftermiddagen led blev det surare miner på mamman...jag kan inte tänka mig att ha ett förhållande där det gnälls o suras på varann...är alldeles för less åt det. samtidigt vet jag ju med mig att man aldrig kan vara sams jämt. men undrar om det inte är bättre att vara själv då...konflikter har jag så det räcker ändå, vill inte ha det med en partner oxå.

jag kan förstå henne oxå..män o barn är väl inte den idealiska kombinationen o hon var väldigt ambitiös i sitt mammande. liseberg kan sluka ungar hela så att säga...jag tappade bort mina ättelägg med jämna mellanrum. o hon vill ju väl...
vi hade trevligt dock, på det stora hela en jättebra dag...det här är väl betraktelser som jag gör. tror inte dom märkte det ens en gång själva, att man är oense o irriterade ibland är väl inget ovanligt i ett förhållande....

tja vad annars...har simskolan att klara av sen är helgen färdig. skall hämta grabben från ett födelsedags kalas nu, tvätta o fixa ngt att käka. sen blir det simskolan....kväll o en ny vecka i morgon....
jag friserade tydligen sanningen om mitt rökande konstatera jag...kan lika gärna börja röka igen. eller nej, jag hittar på en annan last istället....

gräd ente mossan....

2007-08-19T10:28:00.001-07:00

Biografi.
Den 28:e januari 1949 är ett historiskt datum. Då föddes nämligen Karl Ljunggren, en påg som skulle bli Skånes och Sveriges största rockstjärna.

(Ska man vara riktigt noga så hette han egentligen Carl-Göran, men eftersom han själv skrev sig som Karl i telefonkatalogen, så är det vad jag kallar honom på denna sajt).

Han växte upp i Arlöv, utanför Malmö. Och eftersom hans fassa jobbade vid SJ, så bodde Kalle och hans familj i en tjänstebostad som var belägen mellan stambanan och västkustbanan. Hans familj bestod av mossan May-Britt, fassan Gösta och två år äldre syrran Britt-Marie.
Eftersom Kalle växte upp på 50-talet, så är det kanske inte så konstigt att hans stora idol och inspirationskälla blev Chuck Berry. Sedan fick släkten tycka att det lät som det hade öppnats en plåtverkstad i huset, bäst de ville. Tidigt visste Kalle att även han ville bli rockstjärna. När han var tio fick han en akustisk gitarr av sin mossa. Det var tänkt att han skulle gå och lära sig spela av en musiklärare som kom ut till Arlöv en gång i veckan. Men eftersom Kalle ju skulle bli rockstjärna, så var han inte särskilt intresserad av att lära sig spela barnvisor, vilket läraren tyckte var en bra start. Så efter några få lektioners plinkande hoppade Kalle av. Istället lärde han sig några ackord av en kompis. Kalle hade därmed tagit sina första steg på vägen mot sin framtid som rockkung. Nästa steg var att han i tonåren startade sitt första band. Deras utrustning bestod av en tio-watts förstärkare och ett par vaktparadstrummor. Replokalen var inhyst på torkvinden ovanför tjänstebostadens vedbod.

Under tonåren lades också grunden till Kalles artistnamn. Som så många andra i åldern kring femton ville även Kalle ha en moped. Men han ville inte ha en vanlig tråkig moppe som alla andra. Han ville hellre ha en cykel med påhängsmotor. Sådana var egentligen förbjudna i Sverige, men han lyckades ändå övertala sin morfar, som hade en speditionsfirma i Helsingborg, att ta hem en sådan från Danmark. Om polisen dök upp när Kalle var ute och körde, så tog han snabbt loss motorn och cyklade vidare. Det var denna trampmoped som gjorde att folk började kalla honom "Kalle med pedalerna", vilket senare blev till Kalle Pedal. När Kalle sedan behövde ett artistnamn, så föll sig Kal P. Dal naturligt.

Hans scendebut skedde i slutet av 60-talet, på Akademiska Föreningen i Lund. När Peps Persson och andra spelade där, brukade Kalle låna en elektrisk gitarr och ensam agera "pausfågel". Det var också Peps som övertalade sitt motsträviga skivbolag Sonet att släppa en platta med Kal P. Dal och Pågarna. Denna spelades in i Bellatrix studio i Malmö, den 16:e och 22:a juni 1977. Dan Tillberg var ljudtekniker och Peps producerade. Den var egentligen inte tänkt att bli en liveplatta, men Kalle och bandet bjöd in ett hundratal kompisar, vilket studion egentligen inte var dimensionerad för. Plattan tog fem timmar att spela in, och fick namnmet "Till Mossan". Den blev en milstolpe i svensk rockhistoria, mycket på grund av den explosiva energi som genomsyrar den. Med denna LP slog Kal P. Dal och Pågarna igenom, och de gjorde därefter allt de kunde för att leva upp till sin slogan; "Vi ska rocka röven av svenska folket!". De for fram som en orkan genom Sverige. Musikerna vid Kalles sida var vid denna tid; Mårten Micro, gitarr, Janne Knuda, gitarr, Jo-Jo Kamp, bas, samt Bronco Nyman, trummor.

Det fanns en väldigt stor bredd på deras publik. Till deras spelningar kom allt från raggare och punkare, till proggare, hippies och en och annan pensionär. Ingen annanstans kunde man se dessa grupper samlade på samma plats.

Skiva nummer två spelades in 1978. Detta var nämligen på den tiden då alla artister och band med skivkontrakt släppte en platta varje år. Eftersom Kalle och bandet turnerade väldigt mycket så hann man inte skriva och spela in tillräckligt många låtar. Därför innehåller denna skiva flera låtar som blev över från inspelningen av debutplattan. Titeln "Gräd Ente Fassan" fick Kalle ofta översätta till rikssvenska. Översättningen löd: "Fäll inga tårar, pappa". Denna titel kom av att när "Till Mossan" släpptes, så tyckte Kalles fassa att det var typiskt att den var tillägnad May-Britt. Själv hade han ju "aldrig fått någonting". Men nu fick alltså också han sig tillägnad en rockplatta.
Kalles tredje platta "Rock e´ Nock", släpptes 1979. Här har han och bandet rört sig bort från 50-talsrocken och istället inspirerats av hårdrocken. Här finns covers på låtar av band som Thin Lizzy och Bachman-Turner Overdrive. Jo-Jo Kamp och Mårten Micro har hoppat av, och ersatts av gitarristerna Camelen och Cagan. Janne Knuda har tagit över som basist efter Jo-Jo.

Året därpå kom "Svarta Fåret". Detta är den Pedalplatta där man satsat mest på produktionen. Producent var Dan Hylander och plattan kryllar av inhyrda musiker. Vid den här tiden hade även Camelen och Cagan slutat. Ny gitarrist var Jan Morge, som även var med i hårdrockbandet Eurock. Morge var också en av ägarna till Eutone Studio, där Kalles demoinspelningar gjordes.

Efter "Svarta Fåret" dröjde det några år tills Kalles musik åter förevigades på vinyl. " Ente Nu Igen" spelades in på Kulturbolaget i Malmö, den 3:e januari 1982. Kalle trivs här uppenbarligen med att åter spela in en liveplatta. Kal P. Dal och Pågarna var alltid som bäst i mötet med publiken. Nu har även Bronco Nyman hoppat av, och bandet består här av: Jan Morge, gitarr, Micke Jönsson, gitarr, Janne Knuda, bas, och Jonte Svensson, trummor. Detta blev Kalles sista skiva. Efter hans död utgav Sonet "Ett Minnesalbum", med ett urval av hans bästa låtar. På 90-talet släpptes samlings-cd:n "Blåa Sko`". "Till Mossan" och "Gräd Ente, Fassan" har också återutgivits på cd.

Kalle hade också en dröm om att bli skådespelare, och en film hann han medverka i, om än bara i en biroll. Det var i Marie-Louise de Geer-Bergenstråhles (numera Ekman) film "Barnförbjudet". Den hade premiär 1980.
Han skrev också musiken till en teateruppsättning vid Helsingborgs Stadsteater. Han och bandet framförde musiken live under föreställningen. En av låtarna "Ska ja´ skratta?", finns med på plattan "Ente Nu Igen".
I början av 80-talet var han också radio-dj i Skånepartiets närradiosändningar i Malmö. Han var dock noga med att påpeka att han själv inte var skånepartist, utan bara ville sända radio.

Den tredje januari 1985 blev Kalle hastigt sjuk. Han fick en hjärnblödning, orsakad av ett aneurysm, pulsåderbråck. En medfödd försvagning av en del av en pulsåder, som nu brast.

Under större delen av de följande veckorna på sjukhuset var Kalle vid medvetande.
-Han var glad för alla brev och blommor som hans fans skickade, berättar Agnes Ljunggren, som var gift med Kalle.

Senare under tiden på sjukhuset drabbades han av ytterligare blödningar, och den artonde januari 1985, tio dagar innan han skulle fyllt 36, dog Karl Ljunggren. Sörjd och saknad av vänner och släkt. Däribland hans egen familj; hustrun Agnes, sonen Carl-Christian, som då var två år, och dottern Nelly som föddes efter sin fars bortgång.

Sörjd och saknad var och är Kalle naturligtvis också av sina fans.
Och vi är fortfarande många som önskar att vi även idag kunde få uppleva hur Kal P. Dal kliver in på scenen, vrålar: "E´ ni beredda, ungdomar?", och sedan drar igång, utan att vänta på svar.

För om Kalle ännu hade levat, kan vi vara helt säkra på att han fortfarande hade rockat röven av svenska folket. Kalle var född till rockstjärna.
Stefan Björnberg - Malmö. Mars 1999

Fleetwood Mac - The Chain (Live from Reunion Arena)

2007-07-31T10:21:00.001-07:00

the doors

2007-07-31T10:04:00.001-07:00

doors
jag tänkte dra en lans för ett annat mycket bra band...the doors. det finns en utmärkt film med samma namn gjord av oliver stone som åskådliggör denna grupp lika subtilt o hemlighetsfullt som dom var i verkligheten. jim morrison var ju kraftigt narkotika beroende under hela sin vuxna tid...han blev dock inte så gammal. han brände sitt ljus i båda ändar kan man säga....han var en fantastisk scenpersonlighet men det är lite orättvist mot gruppens övriga medlemmar....ray manzanarek spelade alla basgångarna på orgeln tex...dom hade ingen basist. och robbie kriegers gitarrspel var ju unikt.

morrison o mazanarek träffades på venice beach, en badstrand i närheten av los angeles. båda var intresserade av att s a s vidga sitt medvetande...därav drogerna senare. detta var ngt en del av hippierörelsen strävade efter förutom flower power o peace.

jag korpade texten från wikipedia, men ett fel tycker jag att det är i texten....doors var ett bluesband i mitt tycke. dom gjorde en fantastisk version av "little red rooster" tuppen som är för lat för att gala in dagen...vidare gjorde dom en annan kanon låt "roadhouse blues" som oxå är en tidlös klassiker. morrison dog, förmodligen av för mycket knirkande...lsd är ju ingen hit o det var inte det enda han körde i sig....doors var oxå en evig följetång i rättsalarna i usa eftersom morrison speciellt tog ut svängarna på scen...har en skiva från en live spelning i new york där han ber om en joint under en spelning...o publiken kastade väl upp otaliga varianter av rökverk....

citat

"its a new york joint man....(jubel i publiken) its so thin that you can pick your teeth with it" ngt så när fritt återgett ur minnet...

andra band från den här tiden värda att lyssna på är jefferson airplane tex "white rabbit" mamas and the papas, tidiga fleetwood mac, jimi hendrix and experience, creedence "fortunate son" fogertys protest mot vietnam etc etc....man måste komma ihåg att katalysatorn för mångt o mycket var ett krig i ett okänt land i sydostasien. men som blev det första tv kriget....o egentligen det sista oxå. efter det har usa:s väpnade styrkor censurerat rapporteringen ordentligt....

"sanningen är det första dödsfallet i ett krig" fritt ihågkommet citat från ngn jag har glömt som sagt det....

ja jag vet, jag mal o mal....

The Doors, amerikanskt psykedeliskt rockband, bildat 1965 i Los Angeles och aktivt till 1972.

Bandet bestod av sångaren Jim Morrison (1943–71), trummisen John Densmore (f. 1945), gitarristen Robbie Krieger (f. 1946) och Ray Manzarek (f. 1939) på keyboard. Gruppen hade aldrig någon permanent basist. Medlemmarna i gruppen var från början filmstudenter på UCLA.

Låten "Light My Fire" som kom år 1967 blev deras genombrott. Låten var en var en blandning av bossanova i verserna (trummorna var starkt präglade av låten "Girl from Ipanema") och 4/4 dels takt i refrängerna. Solot var starkt präglat av John Coltranes "My favorite thing". Låten ingick också på deras självbetitlade debutalbum, The Doors i en längre version (solot var ej bortklippt som på singeln). På albumet ingick även andra stilbildande och nyskapande psykedeliska klassiker. Albumet blev en stor hit, och uppföljaren Strange Days sålde också bra.

Under åren 1968-1969 släppte gruppen två album som kom att betraktas som något vekare än deras två första. På dessa album experimenterade man med sitt sound. Gruppen gick dock tillbaka till sitt gamla hårda rock-sound på de två sista albumen.

Jim Morrison dog av en överdos i ett badkar vid ett besök i Paris den 3 juli år 1971. Morrison hade varit gruppens stora dragplåster och utan honom blev det svårt att fortsätta. Gruppen upplöstes två år efter dödsfallet.

Diskografi [redigera]
Studioalbum

The Doors (1966-67)
Strange Days (1967)
Waiting for the Sun (1968)
The Soft Parade (1969)
Morrison Hotel (1970)
Thirteen (1970)
L.A. Woman (1971)
Other Voices (1971)*
Full Circle (1972)*
An American Prayer (1978)
Livealbum

Absolutely Live (1970)
Alive She Cried (1983)
Live at the Hollywood Bowl (1987)
In Concert (1991)
Live Kompletta Konserter

Live at the Aquarius Theatre: first performance (1969)
Live at the Aquarius Theatre: Second performance (1969)
Live in Detroit (1970)
Live in Philadelphia´70 (1970)
Samlingsalbum

Wierd Scenes Inside The Goldmine (1972)
The Best of The Doors (1973)
The Doors Greatest Hits (1980)
Classics (1985)
The Best of The Doors (1985)
Film Musik The Doors (1991)
Greatest Hits Enhanced CD (1996)
Boxset (1997)
The Complete Studio Recordings (1999)
Bright Midnight Sampler (2000)
Legacy: The Absolute Best (2003)
The Complete Studio Recordings Long Box (2003)
Boot Yer Butt (2003)
The Doors Perception (2006)
* Utan Jim Morrison

Intervjuer & Radioprogram [redigera]
No One Here Gets Out Alive (2001)
The Lost Interview Tapes Featuring Jim Morrison Volume One (2001)
The Lost Interview Tapes Featuring Jim Morrison Volume Two: The Circus Magazine Interview (2002)

Externa Länkar [redigera]
The Doors officiella hemsida
Ray Manzareks officiella hemsida
Robbie Krigers officiella hemsida
John Densmores officiella hemsida

Jim Morrison, eg. James Douglas Morrison, född 8 december 1943 i Melbourne, Florida, USA, död 3 juli 1971 i Paris, Frankrike, amerikansk poet, låtskrivare och sångare i rockgruppen The Doors från Los Angeles, Kalifornien.

Jim Morrisons död omringas av oklara omständigheter, något som bidragit till att göra honom till en kultfigur. Han hittades död i ett badkar i Paris. Dödsattesten anger hjärtattack, antagligen förorsakad av omfattande narkotikamissbruk. Läkaren som skrev under dödsattesten har aldrig kunnat spåras. Morrison ligger begravd på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris och än idag vallfärdar fans till hans grav.

apropå.....

2007-07-29T05:38:00.000-07:00

Something you should know about My Fathers Eyes Lyrics

Title: Eric Clapton - My Fathers Eyes lyrics

Artist: Eric Clapton

Visitors: 9409 visitors have hited My Fathers Eyes Lyrics since Feb 12, 2007.

Print: Eric Clapton - My Fathers Eyes Lyrics print version

Sailing down behind the sun,
Waiting for my prince to come.
Praying for the healing rain
To restore my soul again.

Just a toerag on the run.
How did I get here?
What have I done?
When will all my hopes arise?
How will I know him?
When I look in my father's eyes.
My father's eyes.
When I look in my father's eyes.
My father's eyes.

Then the light begins to shine
And I hear those ancient lullabies.
And as I watch this seedling grow,
Feel my heart start to overflow.

Where do I find the words to say?
How do I teach him?
What do we play?
Bit by bit, I've realized
That's when I need them,
That's when I need my father's eyes.
My father's eyes.
That's when I need my father's eyes.
My father's eyes.

Then the jagged edge appears
Through the distant clouds of tears.
I'm like a bridge that was washed away;
My foundations were made of clay.

As my soul slides down to die.
How could I lose him?
What did I try?
Bit by bit, I've realized
That he was here with me;
I looked into my father's eyes.
My father's eyes.
I looked into my father's eyes.
My father's eyes.

My father's eyes.
My father's eyes.
I looked into my father's eyes.
My father's eyes.

gud på tunnelbanan?

2007-06-22T02:07:00.000-07:00

en roffe wikström låt, "jag såg gud på tunnelbanan" när jag gluttar ut genom fönstret...regn o mer regn. jag skulle ha jobbat idag, skrapat hus...men det frös inne. inget roligt att stå o ta bort färg i häll regn. så denna dag blir ledig. skall skriva lite o sen sätta igång att städa här. blir väl ensam här tror jag, min son kanske försvinner till sin morsa. eller inte...de små har försvunnit med sin morsa till strömstad.

jag har farit runt som en gnu denna veckan, långedrag, vänersborg o sen göteborg igen. häradsbetäckarn lyckades med konststycket att bli blind igen i helgen. var väl ute o festa naturligtvis o fick väl en hjärnblödning igen. tror nog han var ute o festa resten av veckan oxå...han dök upp i torsdags igen. vad jag förstår är han portad från de flesta krogar här i byn, men några låter han tydligen dricka på krita fortfarande...det kommer aldrig att räta upp sig.

jag har denna veckan skrapat ett hus i långedrag, jobbat på svetsfirma i vbg o rivit ut en massa rör ur frölundaborg. jobben har funkat helt ok, inga katastrofer har inträffat. fick långa armar av allt rörbärande dock. nu skall jag skicka de flesta killarna o tjejerna på kurs i veckan så att de som är ute o jobbar har heta arbeten. sen har vi fyra stycken som lift kort oxå. det måste man ha efter 1 juli om man arbetar med teleskop eller sax lift.

jag fick en positiv överraskning när jag öppnade mitt lönebesked oxå, samt en skrivelse från skatteverket som inte var positiv. de ville ha förklaringar på mina avdrag i deklaration...näst poliser avskyr jag skattemyndigheten mest. men de är väl för att jag ser dem som en förlängning av det politiska livet...dom administrerar ju det som virr pannorna däruppe i fjollträsk kommer på...

ty jag är ganska mager om bena tillika om armar o hals....
en strof ur en nils ferlin dikt som roffe wikström tonsatt. gillar den skarpt, den är mycket träffande...nils ferlin sitter för övrigt på en parkbänk nere vid vattnet i filipstad...en stad som annars mest är förknippad med olw o wasa bröd. råg i ryggen ger säd i pungen säger dom, men jag gillar knäckebröd faktiskt. av andra orsaker...

hoppas ni alla får en trevlig midsommar!
Posted by Picasa

peter green

2007-05-19T04:30:00.001-07:00

Peter Green
Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Green, egentligen Peter Allen Greenbaum, född 29 oktober 1946 i Bethnal Green, London, England, är en brittisk blues-gitarrist, låtskrivare och sångare. Han slog igenom under 1960-talet som gitarrist i John Mayall's Bluesbreakers och grundade musikgruppen Fleetwood Mac.

B.B. King har kallat Green "the only man to ever make me sweat". Greens gitarrspel var inte var lika snabbt eller frasrikt som det hos de andra kända Bluesbreakers-gitarristerna Eric Clapton och Mick Taylor, utan utmärktes istället av ett eget unikt gitarrsound kombinerat med en sparsmakad, känslosam spelstil. Green ses av många som en av de största vita bluesgitarristerna, trots att han på grund av psykisk ohälsa varit borta från musikscenen under långa perioder. Hans mest kända kompositioner är Albatross och Black Magic Woman.

Innehåll [göm]
1 Biografi
1.1 Uppväxt och tidig karriär
1.2 Genombrottet med the Bluesbreakers
1.3 Grundandet av Fleetwood Mac
1.4 1970- och 1980-talet
1.5 1990-talet och framåt
2 Diskografi
2.1 Soloalbum
2.1.1 Samlingsalbum (soloartist)
2.2 Med Splinter Group
2.3 Med andra musiker
3 Källor

Biografi [redigera]

Uppväxt och tidig karriär [redigera]
Peter Greenbaum, som föddes i ett fattigt område i East End, växte upp under knappa förhållanden. Peter var det yngsta barnet i familjen, med tre äldre syskon. Hans far var skräddare och då modern insjuknat i reumatisk feber flyttade familjen till Putney 1956. Det var omkring denna tid som Peter fick sin första gitarr.

Från femton års ålder började han att medverka i olika amatörband, i vilka han spelade elbas. I februari 1966 kom han att spela sologitarr i klaviaturspelaren Peter Bardens band, Peter B's Looners, där Mick Fleetwood spelade trummor. Han hade vid denna tid även förkortat sitt efternamn till Green.

Genombrottet med the Bluesbreakers [redigera]
Peter Green hade fått möjlighet att tillfälligt ersätta Eric Clapton i gruppen John Mayall & the Bluesbreakers under tre konserter. När Clapton i juli 1966 lämnade Bluesbreakers blev Green stadigvarande medlem i bandet. Då Clapton redan skaffat sig ett gott anseende var Green pressad att fylla tomrummet efter Clapton. Skeptiska fans kom dock snabbt att uppskatta hans känslosamma melankoliska gitarrstil, som var inspirerad av B.B. King och Freddie King. Green åstadkom ett unikt gitarrljud med markerad diskant på en 1959 Gibson Les Paul Standard genom att ha placerat gitarrmikrofonen upp och ned. Detta kombinerade han ofta med lång efterklang och genomträngande vibrato.

Han spelade in några singlar med Mayalls Bluesbreakers och albumet A Hard Road 1967, på vilket han även gjorde sin debut som sångare. Det mest kännetecknande bidraget av Greens gitarrspel på detta album är hans instrumentala låt The Supernatural.

Grundandet av Fleetwood Mac [redigera]
Green lämnade Bluesbreakers i juni 1967 efter att bara ha spelat på ett album, precis som Clapton hade gjort. Efter inte alltför stor övertalning från Bluesbreakers manager Clifford Davies och producenten Mike Vernon kom Green snart att sätta ihop ett eget bluesband. Namnet på Greens nya band kom slutligen att bli Fleetwood Mac, där namnet kom från bandets rytmsektion bestående av Mick Fleetwood på trummor och John McVie på bas. Dessa båda hade även spelat med Mayalls Bluesbreakers, och hade tidigare tillsammans med Green spelat in en låt med namnet Fleetwood Mac när Mayall gett Green en timmes fri tid i musikstudion på dennes födelsedag. Under den första tiden spelade dock Bob Brunning bas i bandet då John McVie fortfarande föredrog att stanna kvar hos Bluebreakers. Gitarristen Jeremy Spencer som var skicklig på att spela slidegitarr i Elmore James stil blev även medlem i gruppen. De framförde sin första konsert under namnet Peter Green's Fleetwood Mac featuring Jeremy Spencer. Under konserterna fick Spencer stå i förgrunden.

Bandets första LP gavs ut under namnet Peter Green's Fleetwood Mac i februari 1968, nu med John McVie som basist i gruppen. Albumet låg på försäljningslistan under mer än ett år i England, med en högsta placering på fjärde plats. Skivan innehöll både bluesklassiker och en del nytt material, på samma sätt som Bluesbreakers album. Green som aldrig trivts med att stå i rampljuset fick sedan gruppens namn ändrat till enbart Fleetwood Mac. Efter att Bob Brunning fått lämna Fleetwood Mac när John McVie anslutit sig, fortsatte Brunning med gruppen The Brunning Sunflower Blues Band, där Green bland annat medverkade som gästmusiker med gitarr och sång på gruppens album Trackside Blues 1969.

I slutet av 1970-talet kom ett omorganiserat Fleetwood Mac (utan Green) att toppa listorna i USA med mera mainstream-orienterade pop- och rockalbum. Green ledde dock bandet under deras första period i slutet av 1960-talet. Bandets mest kända låtar från denna tid är bland andra Oh Well, Man of the World och den instrumentala hitlåten Albatross. Bandets låt Black Magic Woman, skriven av Green, blev en stor hit när den blev inspelad av Santana.

Framgången med Albatross, den följande berömmelsen och uppmärksamheten plågade dock Green. Efter en konsert i München påbörjade Green ett tre dagar långt intagande av LSD. Han har själv sagt att han "went on a trip, and never came back". Greens personlighet kom att förändras dramatiskt; han började bära en lång rock, lät skägg och naglar växa och bar ett krucifix. Hans bruk av LSD kan möjligen ha varit en bidragande orsak till han därefter kom att insjukna i schizofreni.

1970- och 1980-talet [redigera]
Peter Green lämnade Fleetwood Mac 1970, förklarade att pengar var av ondo och gav bort inkomsterna till välgörenhet. Därefter spelade han in ett mycket experimentellt och dåligt säljande jam session-album, The End Of The Game.

Under de första åren av 1970-talet fortsatte han att vara verksam, nu som gästmusiker hos bland andra B.B. King, Memphis Slim och Toe Fat. Green hade även en kort återförening med Fleetwood Mac 1971 när Jeremy Spencer lämnade gruppen. Green flög då motvilligt till USA för att hjälpa bandet att avsluta sin pågående turné. Han var även (onämnd) musiker på låten Night Watch från Fleetwood Macs album Penguin 1973.

Han blev dock alltmer inåtvänd, slutade att spela och kom att arbeta bland annat som trädgårdsmästare och portier. Green blev inlagd på grund av sina psykiska problem, och genomgick elektrokonvulsiv behandling i mitten av 1970-talet. Många källor vittnar om hans slöa, dvallika tillstånd under denna period. Han blev 1977 arresterad efter att hotat sin och Fletwood Macs revisor med ett gevär och blev efter denna incident skickad till en psykiatrisk klinik i London.

Övertalad av vänner att åter börja spela, återkom han i slutet av 1970-talet och tidiga 1980-talet med en serie album, bland andra In the Skies, Little Dreamer och White Sky. Albumen var av skiftande kvalitet, men innehöll dock spår av Greens unika bluesspel och gitarrsound. Han var (även denna gång onämnd) gästmusiker på Fleetwood Mac-albumet Tusk i låten Brown Eyes 1979, och medverkade på låtarna Rattlesnake Shake och Super Brains på Mick Fleetwoods soloalbum The Visitor 1981.

1990-talet och framåt [redigera]
Under 1990-talet kom Green återigen tillbaka på musikscenen, med bandet Peter Green Splinter Group som förutom honom bestod av några av hans musikkollegor, däribland Cozy Powell. Splinter Group gav ut åtta album mellan 1997 och 2003.

Gary Moore, som inspirerats av Green och även köpt Greens 1959 Gibson Les Paul-gitarr, släppte 1995 ett hyllningsalbum med titeln Blues for Greeny på vilket han spelade Greens låtar. Moore uppträdde även på en konsert tillsammans med Peter Green i augusti 1996. Green blev med gruppen Fleetwood Mac den 12 januari 1998 invald i Rock and Roll Hall of Fame och spelade då Black Magic Woman tillsammans med Carlos Santana.

I början av 2004 avbröts en turné och inspelningen av ett nytt album med Splinter Group när Green lämnade bandet och flyttade till Sverige. Kort därefter började han i The British Blues All Stars men deras turné 2005 blev även den inställd. En möjlig orsak till detta kan ha varit en planerad återförening av originaluppsättningen av Fleetwood Mac som tillkännagavs av Mick Fleetwood i mars 2005.

Diskografi [redigera]
Se även diskografi för Fleetwood Mac 1967-1970.

Soloalbum [redigera]
The End Of The Game (1970)
In the Skies (1978)
Little Dreamer (1980)
Whatcha Gonna Do? (1981)
White Sky (1982)
Kolors (1983)

Samlingsalbum (soloartist) [redigera]
Blue Guitar
Promised Land
Legend
Green And Guitar
The Clown
Alone With The Blues

Med Splinter Group [redigera]
Peter Green Splinter Group (1997)
The Robert Johnson Songbook (1998)
Soho Session (1998)
Destiny Road (1999)
Hot Foot Powder (2000)
Time Traders (2001)
Blues Don't Change (2001)
Reaching The Cold 100 (2003)

Med andra musiker [redigera]
Med John Mayall:

A Hard Road (1967)
John Mayall's Bluesbreakers With Paul Butterfield (EP, 1967)
Blues From Laurel Canyon (1968)
Thru the Years (samlingsalbum)
Looking Back (samlingsalbum)
Along For The Ride (2003)
Med Eddie Boyd:

Eddie Boyd and His Blues Band featuring Peter Green (1967)
7936 South Rhodes (1968)
Med Duster Bennett:

Smiling Like I'm Happy (1968)
Bright Lights (1969)
12 Dbs (1970)
Out in the Blue (1995 compilation)
The Complete Blue Horizon Sessions (2005)
Med Gordon Smith:

Long Overdue (1968)
Med Otis Spann:

The Biggest Thing Since Colossus (1969)
Blues For Hippies/Bloody Murder (EP, 1972)
Med Brunning Sunflower Blues Band:

Trackside Blues (1969)
I Wish You Would (1970)
Med Clifford Davis:

Come On Down And Follow Me/Homework (singel, 1969)
Man Of The World/Before The Beginning (singel, 1970)
Med Jeremy Spencer:

Jeremy Spencer (1970)
Med Peter Bardens:

The Answer (1970)
Write My Name In The Dust: The Anthology (samlingsalbum, 2005)
Med Gass:

Gass (1970)
Med Memphis Slim:

Blue Memphis (1971)
Med B.B. King:

B.B. King In London (1971)
Med Dave Kelly:

Dave Kelly (1971)
Med Country Joe McDonald:

Hold On It's Coming (1971)
Med Toe Fat:

2 (1971)
Med Richard Kerr:

From Now Until Then (1973)
Med Fleetwood Mac:

Penguin (1973)
Tusk (1979)
Med Duffo:

The Disappearing Boy (1980)
Med Mick Fleetwood:

The Visitor (1981)
Med Brian Knight:

A Dark Horse (1981)
Med SAS Band:

SAS Band (1997)
Peter Green And The Men In Blue:

I Got The Blues For Christmas (1997)
Med Dick Heckstall-Smith:

Blues And Beyond (2001)
Med Chris Coco:

Next Wave (2002)
Med Peter Gabriel:

Up (2002)

im your man....

2007-05-13T03:47:00.000-07:00

dagens kosmonauter
livet i byhåla går vidare i sin obarmhärtiga långsamhet fast med ljusets hastighet om ni förstår vad jag menar...stora samtalsämnet idag verkar vara dyng programmet från igår, dvs musiktävlingen. vilket jag inte refererar som musik ens en gång. jag har lagt in en bild på ett skivkonvolut för att åskådliggöra det lite grann, fast min vana trogen har jag hämtat överskriften från ett annat musikstycke...en av de optimala kärlekslåtarna i mitt tycke. med en mycket respektabel artist....om ngn läste mina gamla bloggar så har ni fått er lite till livs om denna gubben. ni kan vinna en happy meal om ni kan svaret på vem det är? går att byta mot en påse bilar oxå iofs...

skoj med läsar frågor..har faktiskt fått en del rätta svar på de jag frågat förut. det gläder mitt luttrade hjärta. det är skoj att bli läst...

mina bloggar brukar ju handla om lite ditt o datt, men kanske inte så mycket om mig själv så förutom i allmänna ordalag. beror väl på det att jag anser att mitt känsloliv är mitt, att en bra karl reder sig själv samt att man inte skall lämna ut andra människor i skrift kanske...min vy av saker o tings tillstånd behöver ju inte vara den allenarådande o kanske inte ens den korrekta? vi är ju alla olika...o vissa människor skriver jag ju om fast under synonymer då. jag är ingen fin människa...

häradsbetäckarn, mordbrännaren o kaninen o dyl är ju verkliga personer...i mitt tycke har dom väl fått namn som speglar dom som personer lite grann...undrar vad dom skulle kalla mig?

som jag ser mig själv är jag the man in black...med drag av dirty harry. fast dock inte riktigt sant, jag är väldigt blödig när det gäller vissa grejor. samt att jag vet att ingen kan klara sig själv genom den törnbeströdda stig som kallas livet. vi är alla så beroende av andra människor o det vi har tagit till oss av erfarenheter o kunskap under vår vistelse där.

i am what i am, på gott o ont. mitt efterlevnads epitet vågar jag inte ens sia om...men det ger sig. vi har väl inte kommit till sista kapitlet än, hoppas jag?

jalla jalla, vidare i texten...

det bästa med detta medium är att jag har vidgat min sociala sfär...de människor jag har träffat skulle jag inte ha mött annars, för vi tillhör så olika segment i samhället. det har glatt mig o berikat mitt inre liv oerhört. människors liv är så oerhört intressanta o man lär sig o tar till sig kunskaper man aldrig hade fått annars...samt att man får ta del av sorger o glädjeämnen.

för att citera en tolva "blues with a feeling" its a mean world....

tja vad ville jag ha sagt med detta egentligen? ingenting direkt, förutom att jag kände ett behov att i skrift försöka nedteckna ett o annat...
lev era liv o lev väl...för som min mamma brukar säga ett bra arbete berömmer sig själv..

2007-05-05T10:15:00.000-07:00

kosmonauter
i ett svagt ögonblick återskapade jag en blogg på spaces igen...få se hur länge den får vara öppen måntro? varför gjorde jag det då? tja jag kan inte besvara det direkt, satt här o bluddra med knapparna o vips var det färdigt...fick en förfrågan om ngn vänlista. o hux flux var en spaces sida skapad igen...så det kan gå.

idag har jag fyllt min morgon med arbete o det är ju bra?! fick mat oxå så det var rena högvinsten kan jag ju säga. det lär bli full fart nästa vecka o jag slipper att åka till gbg, det gör inte ont kan jag ju säga. jag är ruskigt trött åt volvo lastvagnar.

har lite dåligt med deg just nu så hojen får vänta på sin tur...måste dra ihop lite deg. o det får jag ju rikliga tillfällen till att göra nu tror jag. och det är ju bra....

häradsbetäckarn skall till vadstena o bygga altan om han är nykter. det kan man ju hoppas att han är ett tag framåt, men jag är inte övertygad om att det kommer att gå.

hur går det för undertecknad då? tja jag wobblar fram i det vakuum som är mitt liv. men jag har haft besök av den norrländska präriens gudinna i alla fall. och det var trevligt, vi drack kaffe. o diskuterade varats olidliga lätthet...och svårigheter.

i övrigt har jag väl inte för mycket att rapportera så jag nöjer mig där.
Posted by Picasa

howlin for my darling.....

2007-04-28T07:58:00.000-07:00

dagens kosmonauter

ingressen är en gammal bluestolva som har rullat på min hårddisk...jag gör ju inte ngt sånt egentligen för ingen har lyckats fånga mitt intresse så...är kraftigt vaccinerad mot förhållanden tyvärr...

kan oxå säga att jag är kraftigt trött på att åka till gbg för ett mycket segt jobb..vi har fått mer att göra visserligen men alla jobb är ju ngt såpass sinnesslöa!? orkar bara inte med det så länge till....

häradsbetäckarn sätter sina rovor i parti o minut...senast sågs han vandra längs kanalen med en kasse pilsner. han fortsätter att gå ner sig..

hockey vm har börjat, det är ju en lisa för själen så sett. men alla dessa reklamavbrott?! öken....

mitt pilsner förråd har gått ner till farligt låg nivå nu...dax för en resa till tyskland mån tro?

för att återgå till överskriften, visst ligger det ngt outsägligt vackert o poetiskt i den textraden? den har gjorts av louise hoffsten oxå förresten, undrar om hon fortfarande är singel? hon är en jävel på trynorgel...

herre kors part 3

2007-04-22T05:08:00.000-07:00

hejsan svejsan
jag har en lätt huvudvärk idag känner jag...det var kalas igår o en hel del öl inmundigades. vi var på ett litet ställe i byn först...kaninen bjöd på välkomstdrink o mat. det var gott o sen var det trubadur som gällde...finns en skotte som brukar spela på krogarna i denna byn...han har alltid kilt. han o kaninen är polare så han drog några låtar. jag hade inte så mycket gemensamt med sällskapet i stort. det var hans polare från frillesås o så ett gäng 20 åriga tjejer. jag kände mig mest som en mycket gammal farbror..kvällen avslutades på en krog i byn o efter denna kvällen kommer jag ihåg varför jag slutade att gå dit...högljudd musik, knepiga folk o inga hof...

hade ute hojen en sväng oxå igår, men batteriet är kass så jag kom trehundra meter..måste byta till ett ok batteri. vet ni hur tung en harley är att skjuva?

har ingen direkt ordning på mina bloggar, av ngn anledning har jag två stycken? måste ha blivit ngt fel när jag skapade dessa...

nu återstår bara att ta en diskussion med chefen om nästa vecka, fått lämnat över alla bensinkvitton och stå ut med ett evigt resande ett gäng veckor. tja det är ett jobb, alternativet är ju att vara arbetslös. men jag måste få mer att göra, ekonomiskt går jag inte ihop.

herre kors del 2

2007-04-21T06:29:00.000-07:00

dagens kosmonauter
blir en kortis idag tror jag...sen sist har jag hunnit undersöka alternativa metoder för att få ordning på häradsbetäckarn. har varit i kontakt med psyk på sjukhuset o anonyma narkomaner. skall vid lämpligt tillfälle informera om vad jag har tagit reda på om ngn frågar...men tror att det är döfött ärligt talat. det går åt ex antal pers för att hålla kollen på han och det bedömer jag som omöjligt rent praktiskt att göra. jag vill inte bli farsa åt han har nog med mitt eget. är hemskt att ha den insikten för egen del men jag har kommit till den slutsatsen...

volvo jobbet tuffar vidare fast har blivit sämre från och med nästa vecka. jag blir ensam om att greja med dom nya truckarna o den andre killen skall stå o borra balk i andra änden av bygget. det blir fulla dagar det blir frågan om vilket ställer till det för mig...det tar två timmar i rusningstrafik att ta sig hem, jag hinner inte tills barnen skall hämtas...nu blir det för tonåringarna att ta större ansvar hemma...om det går och är möjligt. jag hinner inte lämna dem heller på morgonen, lär få en strid med exet om det....skit....

solen har varit framme idag o jag är bjuden till kaninen ikväll, han fyller fyrtio. jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde när jag fyllde det...eller var jag var? men det var nog roligt tror jag...

i övrigt så går livet sin gilla gång...hoppas på vällevnad o välbefinnande. gu tår på er, dögrävare;-)